seikatsu

Jag förstår mig inte på det här..

Senast i förrgår var det en form av prat om barn, men som det ser ut nu är det de sista du lär få inom de närmsta åren.

Såsom du har betet dig på senare tid så har jag kommit på andra tankar, jag tål inte att bli bemött på ett otrevligt vasst sätt. Jag börjar bli säkrare på vad det är jag faktiskt vill, och fortsätter det såhär så lär min utväg bli att gå skilda vägar vilket vore en typ av befrielse.

Det känns som en storm på insidan, är du helt enkelt obetänksam och aldrig tänker dig för eller vad sysslar du med..?

Varför ska det alltid vara samma visa.

Så fort man begär något av dig så blir du sur och vresig, otrevlig helt enkelt.

Hur svårt ska det vara att ställa upp för varandra.

Om en förlovning skulle komma på tal hade jag aldrig vetat vad jag skulle svara utan närmare blivit tyst och kanske t o m avståndstagande...

Jag är så trött på allting.
Står inte ut riktigt.

Klara dig själv.
Skit i andra.

Eller vadå?

Your pushing me away.
And I am doing the same thing to you.
Maybe it's over?

Mitt största problem är att jag inte finner orden...

Och ofta förblir tyst och kanske uppfattas otrevlig...?

Detta känns lite jobbigt och frustrerande, jag kan inte få dig ur tankarna..

Jag tänker på dig, och undrar vad jag ska tänka, göra, tycka och möjligtvis hur man ska agera.